Som sjuksköterska är man ofta ganska fokuserad på det man har framför sig, och inte sällan tappar man det helhetliga fokuset. Som psykiatrisjuksköterska träffer jag dagligen på många som läggs in med en spesifik diagnos eller "problem" etc. Jag medger att jag ofta själv har tendens att bli för "enkeltriktad" i mitt bemötande, att jag ofta glömmer att se patienten i ens helhet. Att SE. För mig var hashtaggen #mörkertalet som startades av Martina Sundman (@unapologetic) en uppväckare. Från SVT: "Plötsligt träder många fram och berättar – tack vare hashtaggen #mörkertalet. Den startades på Twitter i går och på mindre än ett dygn har hundratals gått ut och berättat om övergrepp som de hittills behållit för sig själva." Jag har suttit tyst och läst igenom så många berättelser jag har orkat med. Jag är medveten om att jag inte alls är "målgrupp" för uppropet och att vissa kan ha svårt med att stå fram på Twitter.
MEN det jag vill säga med mitt inlägg: Att läsa har igen väckt upp mig som vårdpersonal, har varit med att skapa en vilja att SE, att våga fråga, att våga LYSSNA.
Att våga se, fråga och lyssna, och kanske släppa det om så krävs. Det är viktigt. Och övergrepp – hur vanliga de är och spåren det sätter – är något som jag tror att alla inom såväl öppen som sluten psykiatri skulle behöva få mer kunskap om. Men det är just det där med mörkertalet, att det är så stort och så okänt. Många av oss som hör dit pratar ju inte om det. Och då frågar heller i stort sett ingen. Skälen till att inte prata om det kan vara många och olika, och växla över tid, och ibland är det hjälp nog att någon vet att man varit med om något, även om man sedan inte säger mer om det.
SvaraRaderaAtt våga fråga är viktigt. Och att våga lyssna och se. Det ger oerhört mycket.
@Lynxia
Tack för ditt svar! Tror det krävs genuin intresse för att våga fråga, samt trygghet i att våga bara lyssna..
SvaraRadera