söndag 29 december 2013

Tack att ni formar mig!

Som jag skriver i bloggens beskrivning, kommer jag ibland skriva här när jag vill ha lite mer plats än 140 tecken på Twitter. Så det blir ingen "vanlig" blogg där jag skriver ofta tror jag. Så det är mest till er som är aktiva på twitter och som har intresse för psykiatri jag kommer att skriva till här.
Faktum är att det är mycket som i min dialog med er inspirerar mig, jag lär mig mycket. Jag brukar slänga ut frågor som rör attityder, bemötande, vårdpersonal etc etc, och jag blir ofta inspirerad av vad ni svarar. Det ger mig mer än vad ni kanske tänker, det formar mig mycket i mitt sätt att vara som psykiatri-personal. Bakgrunden till att jag började över ett år sedan på Twitter: Jag jobbade en natt på avdelningen, det var lugnt och alla sov..Jag satt med min mobil och fick en ljus idé: Jag som tycker om att reflektera och som alltid försöker se andra perspektiv;vad om jag kan få perspektiv på psykiatri från andra än jag vanligtvis träffer på?

Jag fixade snabbt en twitterkonto, kallade mig för @psykiatri_ssk och skickade ut en fråga liknande "vad är din erfarenhet av psykiatrin och bemötande?"..Det första svaret kom från Psykiatrin innifrån (@psykiatrin)...så var det igång! Fick sedan helt i början god hjälp av @tankestormar, @agteien och @viktiganyheter bland andra så folk blev intresserade. Nu har jag över 900 som hänger med på mina funderingar och frågor. Jag ska inte dra en lång berättelse om mig själv, men ville kort ge lite bakgrund och säga tack till er som är med!

Faktum är att alla ni som orkar svara på mina funderingar, ger mig mycket. Jag hamnar ofta i situationer i mitt arbete där jag ställs inför utmaningar kring etik, bemötande etc etc och jag märker att jag präglas av vad ni skriver. Det får mig att tänka om ofta, det har givit mig mer respekt och empati inför vad det är att t.ex vara vårdsökande i en psykiatri där man oftast som patient känner sig i "underläge".Att lyssna på vad ni skriver är otroligt givande för mig.@CuculusC frågade mig för några dagar sedan hur detta formar mig, om jag tar med det i mitt arbete:det gör jag absolut.Har nog på många sätt gjort mig mer inlyssnande och mindre "tvärrsäker" vilket är bra. Jag har mycket kvar att lära! Jag har sedan tidigare vidareutbildat mig som sjuksköterska i psykiatri men vill spontant säga att jag genom min dialog på Twitter ofta sitter igen med djupare och viktigare perspektiv än vad utbildningen gav. Anyway...kommande inlägg blir nog mer samanfatningar eller funderingar på någon dialog jag drar igång på Twitter, så det blir kortare.

Og til dere som synes det er merkelig at jeg ikke skriver på norsk, jeg håper dere fatter uansett og tilgir meg for å ha blitt litt svenske (skrekk og gru) på mine gamle dager. Nu vill jag bara ge er alla ett stort tack, och så hoppas jag vi håller kontakten i 2014 :)

Kjetil

3 kommentarer:

  1. Hei Kjetil
    Jeg synes det er supert at du har fått deg en blogg! Ikke fordi du skal skrive i bøtter og spann, men fordi det er fint at vi har en toveiskanal som tillater mer enn 140 tegn.

    Jeg håper det blir til nytte for deg, jeg vet det er til nytte for "oss" der ute, og jeg håper det kan være behjelpelig med å formulere noen nye tanker for psykiatrien.

    Det er å håpe at dine betrakninger her kan være et slags arkiv på dine erfaringer ved bruk av twitter i jobbsammenheng. Jeg er ikke ett sekund i tvil om at du har en ny kanal som psykiatrien ikke har vett på å bruke, som samtlige av dine kollegaer bør lære av. Kanskje kunne det til og med bli en tidsskriftsartikkel etterhvert ;-)

    Du er viktig for oss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen takk! ja, hvem vet hva det kan bli av det!! Kjekt med feedback og dialog :)

      Radera
  2. Hej! Jag har hittat din blogg efter din kommentar på mitt inlägg på SHEDO bloggen. Kommer följa din. Intressant att se saker ur "den vita rockens" perspektiv. Det borde finnas fler som du, som stannar upp, för att kunna göra bättre/förändra synsätt/bemötande/tankar.
    Om du följer mina blogginlägg på SHEDO och jämför de med min egen blogg kommer du kanske märka ännu en sak. Att vi patienter inte alltid är patienter, att vi ha liv däremellan som fungerar men som ni aldrig hinner se. Kan va kul att känna till. Jag har varit inom slutenvården i över 15 år, men få känner den "friska" mig. Det finns så många bloggar av folk med självskadebeteende som drar ner, är mörka och destruktiva. Det har jag i min vardag och vägrar bloggar om det på min privata blogg. Kan vara intressant att veta för er som jobbar med "oss" att vi har liv ni inget vet om, bra saker, "vanliga saker". Just a thought. Take care och fortsätt blogga, jag twittrar inte ;-)

    SvaraRadera